BS EN ISO 10619-1-standarden är för gummi- och plastslangar och slangar Mätning av flexibilitet och styvhet Böjprovning vid omgivningstemperatur.
Detta dokument specificerar tre metoder för att mäta flexibiliteten hos gummi- och plastslangar och slangar (metoderna A1, B och C1), där deformationen av slangen eller slangen mäts, och två metoder för att mäta styvheten (metoderna A2 och C2) med mäta kraften som krävs för att böja gummi- eller plastslangar eller slangar till en specifik radie vid omgivningstemperatur.
Metoderna A1 och A2 är lämpliga för gummi- och plastslangar och slangar med inre diameter upp till och med 80 mm.
Metod A1 möjliggör mätning av slangens eller slangens flexibilitet genom att mäta reduktionen i ytterdiameter när slangen komprimeras mellan två plattor.
Metod A2 tillhandahåller ett sätt att mäta kraften som krävs för att nå en specifik böjningsradie när slangen eller slangen är komprimerad, som mellan två plattor. Testet kan utföras vid ett specifikt inre tryck.
Metod B är lämplig för gummislangar och plastslangar och slangar med en innerdiameter upp till och med 100 mm och ger ett sätt att bedöma slangens och slangens beteende när de böjs runt en dorn. Den slutliga spindiametern som används kan tas som den minsta böjradie för slangen eller slangen. Eftersom detta värde bestäms av reduktionen av ytterdiametern, kan det användas som ett mått på slangens eller slangens flexibilitet. Slangen eller röret som testas kan tryckas under tryck, trycksätt eller under vakuum och vid behov med krökningen eller mot krökningen hos slangen eller slangen, om sådan krökning föreligger.
Metoderna C1 och C2 är lämpliga för gummi- och plastslangar och slangar med en inre diameter på 100 mm och högre.
Metod Cl tillhandahåller ett sätt att bestämma slangens och slangens flexibilitet vid minsta böjradie.
Metod C2 tillhandahåller en metod för mätning av slangens och slangens styvhet vid minsta böjradie.
